Bonjour!

Hela helgen som var så var mina nycklar spårlöst försvunna! Jag letade överallt, men dom fanns ingen stans. Det var ganska viktiga nycklar med för på nyckelknippan så fanns både nyckeln till jobbet och till kyrkan, så jag började bli lite smånervös över att jag hade tappat dom någon stans. Mitt senaste minne av dom var att jag hade haft dom vid skåpen på fredagen, om jag lagt ifrån mig dom där så skulle man aldrig veta vem som hade fått tag på dem.

 På söndagseftermiddan blev jag riktigt less på situationen. Kom hem och letade en extra runda utan några resultat. Suck... Men jag bestämde iaf att jag skulle åka ner på lovsångskvällen som skulle vara på pinkis. Kom ner dit, sköng några mysiga låtar, sen skulle vi be. Jag var fortfarande besviken på mig själv över att jag hade kunnat slarva bort mina nycklar. Men jag skrev på telefonen och visade Julia S " Be för att jag ska hitta mina borttappade nycklar"; hon reagerade med en lite orolig blick och sen bad vi. Kvällen gick och jag kopplade bort mina nycklar. Men när jag väl kom hem så påmindes jag igen, jag bad ännu en desperat bön den här gången högt att Gud skulle visa mig vart mina nycklar gömde sig... Så kollade jag lite på tv, men plötsligt så hoppade tanken "Kolla i idrotsskorna" upp. Med spänning så öppnade jag garderobsdörren, hukade mig ner tog  tag i högerskon och hörde ljudet av nycklarna. Jippi!!! Jag ställde mig upp och skrattade åt mig själv lite..  Jag hade ju med mig gymkläderna i fredags och nyckeln hade tydligen glidit ned av misstag. Var det rena slumpen att jag fick den tanken i huvudet eller var det Gud som sa det till mig?  Ja, tro vad ni vill :) Men det var en lite rolig händelse iaf.

Bless you all!

Nygeneration, Emma. T-berg