Hej, nu sitter jag på ett bibliotek i Karlskrona och jag funderade precis ganska länge vad jag ska skriva på bloggen. Jag satt länge och funderade men det känndes konstigt innut i mig. Som att jag inte skulle skriva något. Just nu är det också något i mig som känns konstigt, jag vet inte vad det är men något är det.

Det lustiga var att jag vände huvudet åt vänster och stirrade in i en bokhylla. Då är de en hel hylla med böcker som bara handlar om kristendommen. Lite roligt sådär, så jag tog precis fram en av böckerna och började bläddra lite i den och där stod det om kristendommenshistoria.

Den var fint skriven och det stod verkligen från början till dagsläget i den.

Det som slog mig efteråt var hur många olika tankar och synsätt det finns, allt elända som har uppstått för att människor har uppfattat saker olika.

Alla detaljer som finns som t.ex om man ska döpas och när man ska göra det i sånna fall. Vad man ska äta, vad man får göra osv.

Määiskan är expert på att haka upp sig på detaljer och börja göra bagateller om dessa. Visst kan detaljer vara jätte viktigt eller fint när det gäller ett konstverk. Men att haka upp sig på något det leder bara till skit. Det var något som jag kunde se i boken jag skummade igenom. På grund av att vissa säger att Jesus föddes för 2000 år sedan och vissa säger att han förddes för 2000 + 1 sekund sedan så splittras hela tron, nya försammlingar bildas och människor blir ovänner... i de nya försammlingarna kommer halva försammligen på att man ska kyrkbänkarna 1 meter framför varandra, men den andra halvan tycker att de ska vara  102 centimeter framför varandra. Vad tror ni händer, jo nya grupper bildas, samt nya kyrkor och fler fiender. Detta pågår i flera decenier och vipps så har man glömmt vad som är nyckeln till allt.

Vet du vad nyckeln är? Eller är du en som koncentrerar sig för mycker på detaljer. Fundera på det, för jag måste ofta göra det.

Var mot andra som du vill att de ska vara mot dig.

Mvh David, Ny-generation Bollnäs.

I sommras så hade jag och några tjejkompisar övernattning i min fasters stuga. För lämplighetens skull så tog jag med mig mitt PS2 ifall vi blev filmsugna. 

Den första natten blev något sen, så dagen efter var vi lagomt sega för film :) Först kollade vi på en film, vilken det var minns jag inte. Sen skulle vi kolla på "the guardian". Vi var lite osäker på om PS:et tog alla brända skivor, men vi provade iaf.

Först stod de; "Reading disc", för att senare ändras till "The disc could not be read".

Vi provade 4-5 gånger till med rengöring av skivan osv i mellanåt, men nej det gick inte. Det stod "The disc could not be read" om och om igen.

Sen sa jag lite ironiskt menat; "Vi ber för skivan vett ja".

De andra tittade på mig lite överaskade, men visst alla la ett varsit finger på skivan och vi bad enkla böner för att skivan skulle fungera.

Och gissa vad som hände när vi stoppade i skivan igen?

Jooo, de är faktiskt sant. Skivan fungerade och vi kunde njuta av ännu en film den dagen :)

Det spelar ingen roll vad du ber om. Hur stor eller liten bönen än är så är ingenting omöjligt för Gud.

Varför inte ge det en chans? Vad har du egentligen att förlora på det?

Emma, Ny Generation, Torsbergsgymnasiet.

Hur är det att bli s.k frälst, vad är det egentligen som händer, börjar man tala i tungor och fräsa, elelr börjar man se syner och bygga båtar...

Ärligt talat så finns det nog inget svar på det, jag tror att det är väldigt indviduellt, och jag tror också att det kan vara sjukt dramatiskt men också helt odramatiskt. Människor har blivit frälsta under krigstider, hemma framför tvn, i parken, på klubben... ja till och med på dödsbädden några sekunder innan döden. När man blir frälst på dödsbädden så hinner man inte bli så jätte bekant med Gud under sitt liv här på jorden, men när man blivit frälst och har en tid kvar att leva så är livet inte lättare för det. Frälsningen är som en presentation med en okänd människa, man får en början till en relation.



Denna relation är för många som en ny start på livet, jag upplever det så att jag får ett annat synsätt på livet, livet blir annorlunda på ett vis men samtidigt så finns det kvar hela tiden också, allt runt omkring en finns kvar, de bekymmer man hadde, vännerna, familjen, ekonomin.. Allt är kvar. Sen är det inget som säger at problemen som man eventuellt hadde kan lösas på ett helt nytt sätt.



Det jag vill komma fram i min kanske lite småluddiga text är att livet alltid kommer att vara livet, ovasett vad som händer, problem och bekymmer såsom kärlek och frid kommer att vara kvar även om du blivit frälst eller inte.



Det som är viktigt när man har fått sin första relation till Gud är att fortsätta hålla kontakten och jobba på den. För det jag kan tipsa om är att livet kommer att tillsammans med Gud bli helt annorlunda men vara precis det samma. Problem kommer att uppstå ovasett hur nära Gud du än är. Men! Gud kommer att vara med dig under alla omständigheter ovasett vad som än händer. Ibland förstår man inte varför man lider och har det jobbigt när man är tillsammans med Gud, och ibland hatar man rent ut sagt allt, ifrågasätter varför man måste lida och varför det är jobbigt. Svaren kommer inte alltid som man vill ha dem serverade. Men kom ihåg att det står : "Det som verkar som tokigheter från Gud är visare än all mänsklig vishet."

Och när livet känns jobbigt så står det att vår tro håller på att byggas upp, detta kan låta helt sjukt men jag hänvisar återigen till citatet ovanför igen.

Jobba på relationen, även när det känns menigslöst, för det är meningsfullt

Mvh David, Ny-generation/Bollnäs