Den här texten är skriven av en troende tjej, och är för mig väldigt tänkvärd.

Du går igenom perioder när Gud känns jättelångt borta. Jag med. Alltså Vi.
Det är en naturlig och nödvändig process i vår tro. Men vad du än tror och tänker så Måste du ta in i ditt hjärta att Gud ALLTID är hos dig. Hur du än känner. Och det är just det kännandet som är farligt. Vi människor baserar våra liv så mycket på känslor, vilket bara kommer resultera i en jobbig bergochdalbana. Du måste sätta en trygghet, en stadig grund i Gud och inte basera din relation till honom hur du känner eller hur nära han känns för stunden. Det är också nödvändigt och viktigt för din andliga mognad att Gud ibland känns långt borta. Det prövar din tro, får dig att växa och testar hur mycket du älskar Gud och vad du är villig att göra för hans kärlek. Eller hur? Vänskap prövas ofta vid åtskiljelse.

Han är mer intresserad av att du litar på honom, än att du känner honom nära känslomässigt.

Personligen kan jag säga att jag inte kännt Gud så nära alls det senaste halvåret.. Jag har många kvällar gråtit av frustration och längtan, och det är lätt i denna situation allt man sätter sig själv som ett offer, att det är Mitt fel, att Jag syndat, därför är inte Gud hos mig. Jag har ändå valt att tänka tillbaka på den första kärleken och den där rotade tron som jag ändå vet att jag har i Gud. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Känner du såhär så är det helt normalt. Skönt va? :-) det är något alla går igenom, en trosprövelse. Vill du fortsätta älska Gud i motgång, lita på honom, och tillbe honom även när han verkar långt borta och inte alls medverkande i ditt liv? Det finns alltid något att tacka Gud för! Det Jesus gjorde på korset är nog!

Sök inte upplevelsen, sök Gud!
Fortsätt töm ditt hjärta för honom. Öppna upp dig, skrik, gråt. Han kan hantera allt!
Fortsätt att lita på honom, att han älskar dig, har en plan för dig och att han ser dig.
Gud är alltid detsamma, trots omständigheterna. När du grundar din tro på honom och inte låter känslor bli för involverade, så kommer det leda till en mer mogen och djupare tro. Att erkänna din hopplöshet inför Gud är en troshandling. När Gud har flyttat in i ditt hjärta så bor han där och är ju alltid nära dig eftersom att hjärtat sitter i dig, och Ingen kan få honom ut därifrån.
Jesus trivs alltid i dig, oavsett vad du känner.
V. Raymond Edman sa: ”Tvivla aldrig i mörkret på det Gud sa i ljuset”