Hej ikväll är det den blivande militären som tänkte berätta om ett bönesvar som berör mig och en till killa inom militären.

Det hela började med att jag skulle mönstra inför lumpen, jag var då inställd till att jag inte skulle göra lumpen men jag vill mönstra för att kolla vad jag klrade av fyskiskt och psykiskt.

När jag väl befann mig på plats så vände min inställning till det hela ganska mycket, jag innsåg då att lumpen inte bara handlar om krig och dödande, utan också om att hjälpa andra nödställda människor. Det var något som jag kunde stå för. När jag kom till psykologen så berättade jag precis min inställning och hur tveksam jag var, jag var kluven.

Psykologen gav mig ett alternativ som jag nappade på direkt, han berättade nämligen att jag kunde få en roll inom lumpen som var ganska svår att få, och om någon med bättre värden skulle vilja ha den rollen så skulle jag inte behöva göra lumpen. Jag kännde då inom mig själv att detta var något som jag kunde lägga i Guds händer, då det skulle ta två veckor innnan jag skulle ha ett klart besked.

När jag kom hem bad jag till Gud att han skulle hjälpa mig med mitt liv, och jag sa till honom att jag ville sprida hans budskap, vart jag än befinner mig, om det så skulle vara en teaterskola, ett fiskrenseri i Norge eller på en militäranläggning i Södra Sverige. ag var inställd med tanken:

-Om jag får beskedet att jag är tillkallad till armén så ska jag göra lumpen för fulla muggar, annars skiter jag i lumpen och gör något annat för fulla muggar. Så länge det är fulla muggar iaf!

Det blev iaf att jag blev inkallad till lumpen, och jag var inställd på att verkligen få kämpa, samtidigt var jag spännd över om jag skulle få jobba för Gud någonting.

Dagarna gick och jag började traska runt i gröna kläder och kängor. Allt var förvirrande och stressigt de första dagarna. Man kännde ingen, men jag försökte bekanta mig med några runt om mig när vi marscherade i våra gigantiska kolonner.

En morgon när det var ordinare uppställning utomhus så berättade en kolonngranne till mig att han var troende. Jag blev skitglad när jag hörde det och berättade att jag också var troende, jag frågade även om han gick i någon kryka osv.

Men han berättade vidare och sa att han precis blivit troende sedan ett halvår tillbaka, han hade inga troende annhöriga men han hade några troende vänner och genom dessa hade han kommit in på det kristna livet.

Jag och Bäärheilm kom närmare varandra för var dag som gick och sneckade titt som tett med varandra. Vi pratade precis om allt!

En dag så berättade han för mig att han mådde riktigt dåligt psykiskt och att han verkligen vill komma ifrån lumpen, jag försöka stötta honom så gott jag kunde och frågadfe om han hade testat att be. Han sa att han inte gjort något sånt förut och var osäker på det hela, men han skulle försöka.

Det gick några dagar och vi pratade ofta med varadra och om livet och hur han mådde, han frågade mig om inte jag hade lust att be tillsammans med honom och jag belv jätte glad för det och sa självklart. Vi gick till ett avskiljt ställe inne på militärområdet och jag drog en kort bön för honom och att han skulle få åka hem. Efter att vi bett tillsammans, så pratade vi om var häftigt att just vi hamnat brevid varandra i den där stora kolonnen och att just jag och han fick kontakt med varandra, båda vi kunde konstantera att det var Gud som placerat oss tillsammans och inte slumpen som vissa vill kalle det för.

När morgondagen kom så skulle han prata med en läkare som han talat med några dagar tidigare med, och han skulle berätta om Bäärheilm skulle få åka hem eller få stanna kvar, och hur lång tid det skulle ta att få åka ehm om det skulle visa sig att han skulle få lov att göra det.

Han var innan mötet riktigt nervös för att få reda på svaret, han hade berättat för mig att han troligtvis inte skulle palla fler dagar inom det militära. Men vi hade bett och därigenom finns det hopp och tro.

När läkarna började kolla i journalen och mumlade hur det skulle gå för Bäärnheilm så lät det i början precis som om att han skulle bli tvungen att stanna kvar. Men det läkarna sa var ungefär:

- Vet du, jag ska skicka hem dig, idag..

 Då sprack det för Bäärnheilm och han brast ut i gråt och lycka och kände hur den jobbiga klumpen och bördan försvann genom kroppen och ut ur fötterna på honom. När jag någon timme senare fick reda på beskedet belv jag så otroligt lycklig!

Det var verkligen ett bönesvar det kunde på jag och han konstantera, genom att ha bett dagen innan så fick han åka dagen efter!

Men storyn slutar aldrig bara lycklig, den slutar alltid med överflöd av Guds kärlek. Det var nämligen så att vi två dagar innan Bäärnheilms så pratade vi just om att Gud ger i överflöd. Och det fick han vittna om dagen han skulle åka. För anledningen till han han fick lämna försvarsmakten var inte p.g.a att han mådde dåligt utan på grund av att han hade fått en dålig hörsel. Den hade han fått de första dagarna han kom dit...? Hur stor är sannolikheten och det posetiva med detta är att han fick pengar för det! Överflöd, han fick åka därifrån samma dag som han verkligen vill och han fick lön för det hela. Det skulle han inte fått om han fick åka p.g.a deprison e.d

Ja jag kan bara säga att detta är för mig ett stort bönesvar, jag fick arbeta för Gud och Bäärnheilm fick känna på Guds kärlek och kraft!

Gud välsingne dig Bäärnheilm hoppas att husbygget går bra:)

Kom ihåg att allt är möjligt, Gud är med oss hela tiden även hur jobbigt det än känns.

Mvh David, Ny-generation/Bollnäs

 

Julia

31 augusti 2008 09:19

Åh, härligt! Detta förgyllde min dag må jag säga :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är början på resten av mitt liv. Ibland kan det kännas som att man lever i ett dåligt mönster. Ibland så känner man sig deprimerad. Ibland vet man inte riktigt vad man ska ta sig till. Vet du en sak!? Det ligger mycket i orden som står i f...

Nu ska det försökas att ta nya tag med Ny-generation Torsbergsgymnasiet!   Ingen har väl missat att det är påsk nu... Men kanske vad den handlar om!?      Han dog för OSS... För mig och för dig!   Take Care ...

Praise Explosion i lördags var helt fantastiskt! Det är inte på många ställen som man ser hur generationerna kommer tillsammans men det gör de på Praise Explosion. De som tror att ingenting händer i här i trakterna tror fel för nu händer det mer än v...

   Elden brinner och den sprider sig! Nu på lördag den 28 November så tuffar Praise Explosion och Gud vidare mot nya segrar på Pingstkyrkan i Edsbyn. 19.00 drar det igång med dunder och brak. Är du laddad eller mindre laddad, nyfiken eller onyfiken...

Att vara ung och kristen idag är inte lätt. Du kanske går på en skola där det finns ytterst få kristan, en skola där det kanske inte finns någon mer än du överhuvudtaget, eller så har du turen att gå på en skola och i en klass där det finns många som...