Nu är det morgon och jag ska försöka att ta tag i mig så att jag klär på mig och äter frukost, jag tänkte dra upp just det ämmnet idag.

Vissa perioder och tillfällen i ens liv kan vara oerhört jobbiga. Det kan hanlda om stress, att man förlorat någon annhörig, precis avsultat eller påbörjat ett förhållande, man kan lida av en sjukdom eller så kan det vara en sak som skolan. När man befinner sig en sån situation kan det vara väldigt lätt att gräva ner sig själv, och med tiden kommer det att innebära att nya bekymmer kommer över en och man blir till slut helt övertäckt av bekymmer e.d

 När man lever måste man hela tiden vara allert, man måste ibland innse att morgondagen kan bli riktigt usel, oförutsägbara saker innträffar hela tiden, är man inte medveten om detta så kommer man inte heller klara av livet.

Man ska naturligvis inte bekymmra sig för morgon dagen och göra sig orolig över att saker kan hända, men att vara beredd kan lätta till livet betydligt mycket. Men det betyder inte att man är oemotståndlig mot jobbiga saker som inträffar! Nej, alla vi kommer att känna oss som överkörda road kills, lite då och då, vi kommer att ställa oss frågan om vad som är syftet med allt lidande, varför vi (enligt oss själva) hela tiden dras ner när man förengångs skull mår bra.

Jag har lätt att klandra Gud, och fråga varför jag utsätts för det här, eller jag hade lätt för det förut. Tills jag började innse att många av mina personliga bekymmer uppstår till stor del vad jag själv skördar. När jag börjar leta igenom efter roten till ett bekymmer som jag har så är det oftast jag som på något vis har lyckats få det bekymmret av växa fram.

Jag har hört flera fina liknelser om människan. Den jag har fastnat för är att man symboliserar människan som ett träd som ger frukt. Ibland händer det att vissa grenar av trädet blir dåliga, och dessa grenar ger ingen frukt och tar mer energi av trädet än de grenar som ger frukt. Då måste man skära av de grenar som inte bär frukt så att trädet får kraft och kan blomma ut totalt, istället för att de dåliga grenarna tar all energi av trädet så att det till slut ruttnar och dör bort.

Precis så är det för os människor, om vi låter en massa dåliga vanor eller bekymmer fortplannta sig i våra liv så kommer vi att dras ner djupare och djupare om inte vi självmant tar tag i oss på skarpen.

Jag tycker att vi människor har blivit experter på att låta en massa dåliga grenar växa på våra träd och inte göra något åt det, vi är för lata och för fega. Jag tror att det kommer mycket från grupptryck, vi vill se ut som vissa av våra vänner, då de låter sina dåliga grenar växa.

Men var då istället ett ljus bland dina vänner och ansa ditt träd så kommer du att blomstra och skina upp som ett väldigt vackert träd, då kan även dina vänner se hur fin du är, och genom detta börja ansa sig själva.

Det kommer att sluta som en blommande trädgård istället för ett övergrott träsk. Det jag vill uppmana till är att du som läsare börja tänka efter vad du har för problem, bekymmer och dåliga vanor och börjar göra något åt dem.

Sitt inte ner och grubbla på att allt är emot dig, gör något åt det, ta hjälp av vänner, gå ut idag och börja rätta till, kanske inte allt på samma gång, men steg för steg, så kommer du att kliva in på en väg som leder till kärlek och lycka.

Förvanlda dig själv med hjälp av dig själv och den som alltid finns för dig.

Mvh David, Ny-generation/Bollnäs

Det är långt mellan gångerna, men idag tänkte jag skriva av några radet i bloggen! Jag tänkte sammanfatta lite gran av någonting jag har läst i min super-braiga bok - minutbibeln!

Ni som kan era bibelberättelser som har berättats i söndagsskolan har läst om när jesus och lärjungarna åker båt över jenesarets sjö (markus 4:35-41).

Iallafall - jesus säger till lärjungarna där de står på stranden: Låt oss fara över till andra sidan sjön. Sagt och gjort, de tar en båt och börjar åka över. Plötsligt så börjar det storma, en storm som lärjungarna aldrig sett make till - och då arbetade de som fiskare innan jesus gjorde dom till lärjungar. Alla kämpar för att inte gå på grund, utom jesus, som lugnt lidder och sover under däcket.

Tillslut kommer en av lärjungarna ner och och väcker jesus och säger: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? Jag kan tänka mig lärjungens irritation. Kan han inte hjälpa till? Han ligger bara där och sover medans vi kämpar för att vi inte ska gå under här!

Men jesus är lugn. Han går upp på däck, hutar mot vinden och säger: Tig! Håll tyst! I och med det så lägger sig vinden och sjön blev spegelblank. Han vänder sig mot lärjungarna, och säger: Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?

Hårt. Och vad menade han med det? Visste han vad han pratade om, den där jesus? Det är klart man blir rädd, skiter knäck och kämpar för livet när det stormar på sjön. Fattade han inte hur mycket det blåste? Och varför var han sådär sträng mot lärjungarna efteråt? vad hade det med deras tro att göra?

Men vad var det första jesus sa? - Låt oss fara över till andra sidan.

Om jesus har sagt att man ska över till andra siden - då ska man över till andra sidan.

Vi har fått ett löfte om att vi ska ta oss över, ända fram. Det kommer alldeles säkert att blåsa. Ibland när vi ber stillar han våra stormar, ibland låter han bli. Men oavsett vilket så har han sagt:

- Han är med oss hela vägen

- Han ska se till att vi kommer över, att vi kommer ända fram.

Jesus sträcker ut handen, likt aladin gör mot jasmine i filmen.

- Litar du på mig?

Julia, Ny generation, Torsbergsgymnasiet