Smålandskonferensen

Startar söndagen den 06 juli 2008 i Ralingsås.

Smålandskonferensen är en av de populära konferenserna i Småland. Med camping och servering kan du förlägga en tid av semestern här också!

Start Söndag 6/7 kl. 15.00, avslutning 13/7 kl. 11.00
Tre möten varje dag kl. 11.00, 15.30, 19.30
Bön varje morgon 8:30

Talare:
Stefan Salmonsson, Johannes Amritzer, Hans Weichbrodt, Kjell Halvorsen, Daniel Viklund, K-G Larsson, Birger Skoglund, Mikael och Linda Järlestrand, Anita Barker, Curt Johansson, Göran Duveskog, David Duveskog, Gert-Ove Liw, Göran Oscarsson, Per-Arne Evensen, Karl-Erik Appelfeldt, samt Trosgnistans team av missionärer, evangelister och pastorer.


TG Ung på Smålandskonferensen

Kent Ståhl • Stefan Sandsgård • Maria Larsson

Sportaktiviteter • Nattmöten

(Jag hörde en liten fågel viska i mitt öra, och den sa att det fanns någon plats kvar om man vill ta sig dit tillsammans med TG. Är du eller Ni intresserade kan ni höra av er till min/David Larsson på david_moviestar@hotmail.com)

Hej, nu kommer det att börja skrivas på bloggen igen. Jag har kommit hem efter 3 veckors tågluffande, och jag har upplevt sjukt mycket saker under den tiden.

Jag är så ivrig att få berätta om ett starkt bönesvar som jag och Maria fick uppleva.  Den här händelsen var precis på slutet av vår resa och vi var i Berlin och hade bokat ett dirket tåg till Malmö. Klockan var 22.55 och vi var utanför Berlin Haubtbahnhof. Vi lunkade in på tågstationen och hämtade vår packning och gick sedan till tavlan där det står vilket spår tåget ska avresa ifrån. Jag kollade ett tag på tavlan men märkte att vårat tåg inte stod med, hmm...

Jag såg en tågtinst och frågade han varför inte vårat tåg stod med det skulle ju gå 23:16 så det var bara en kvart innnan det skulle avresa. Han förstod inte heller varför det inte stod med för datum och tid stämmde, han hänvisade mig istället till Informationen som stod en bit bort. Jag och Maria gick dit och frågade samma fråga. På en gång fick jag ett svar: NI är på fel station, ni kommer inte hinna med tåget för tågstationen ligger 20 minuter härifrån.

Shit!!? Vad ska man göra i en situation som tydligen är omöjlig, klockan var 23:00, 23:16 skulle vårat tåg gå. 20 minuter tog det att åka till tågstationen, då ska man även hinna hitta tåget och ett sätt att ta sig till den andra tågstationen.

(När man måste tänka snabbt då hinner man tänkta snabbt och mycket)

Ja just det vi har ju Gud. Okej Gud hjälp oss, är en tanke som jag tänkte i 16 minuter.

Vi frågade hur man tog sig dit för vi skulle försöka! Tanten berättade att det gick tunnelbana men att det var meningslöst att vi försökte. Vi sprang ifrån hennes sistra ord och letade förbryllat efter vägen till tunnelbanan, medans mina ögon letade efter skyltar, ropar Maria att vi kan leta en taxi. (det var nog den bästa idéen som jag hört på länge) Vi vände om och sprang mot utgången, vi såg en taxi som jag ställde två frågor till: Hinner vi till Haubtbahnhof till 23:16 och tar ni kort?!

-Det finns ingen chans att vi hinner dit på en kvart och ja, jag tar kort.

Skit samma vi försöker, vi kastade in våra enorma ryggsäckar i bagagen och körde raka vägen mot tågstationen. Under taxifärden var jag lugn och försökte vara sansad och bad till Gud inut i mig att vi skulle hinna till tåget. "Gör så att tåget är försenat, gör någonting, vi måste hinna med tåget, det var våra sista pengar vi la på det här tåget, och det går inget mer tåg idag, ... snälla. Om du kan göra under visa det nu för jag tror på dig!"

Det var ungefär detta som jag bad under färden dit, jag påminnde mig själv hur viktigt det är att verkligen tro att det är möjligt. Precis som Noak trodde att han skulle bygga en gigantisk ark för att han hade hört en röst säga det, precis som Mose verkligen trodde att han skulle rädda Israeliterna ur Faraos slaveri, bara för att han hadde hört en brinnande buske säga det till honom. Att tro när man inte har något att gå på är det som gör så att gudskraft verkar. Lita på Gud, även fast man inte ser något som kan stärka det man tror på.

Maria satt i baksätet i bad hon också, när det bara var någon minut kvar innan tåget skulle gå så kände jag ett lugn i mitt hjärta, det är ett lugn som är ungefär som att man har varm honung i hela kroppen, det känns som att kroppen arbetar i slowmotion, och att hjärtat pumpar ett slag i minuten. En frid.

När vi var vid ett rödljus passade jag på att betala taxichauffören, efter någon minut var vi framme vid stationen och vi sprang med vår packning mot tåget, klockan var nu 23:16 (så taxin pressade sig själv lite extra)

när vi sprang in såg vi spårnummret på en gång och sprang upp och ner för trappor i den gigantiska tågstationen. När jag såg spåret stod inget tåg på perrongen och jag trodde att tåget hade åkt, gnistan av hopp började sakta slockna då jag verkligen trott att vi skulle hunnit med tåget, vi gick lite saktare ner för rulltrappan som vi sprungit halvvägs nerför. Då säger Maria där borta står tåget!

Jag vred mitt huvud och längst borta åt andra hållet av perrongen står tåget och en tinst som är på väg att kliva på tåget, vi bara springer och springer. Tinsten såg oss och skrek att vi snabbt skulle hoppa på längst bak. Vi nästan slänger oss in i tåget och några sekunder senare åker det iväg....

Ni skulle se mitt och Marias ansiktsuttryck i den stunden, vi gapade med munnen samtidigt som vi hade ett leénde över hela ansiktet. Svetten lackade och vi flåsade. När vi stirrat ett tag på varandra som började vi skratta och jag tackade Gud och pussade tåg väggarna. Korridoren som vi stod i var fylld med människor som stirrade på oss. Men jag var för upptagen av att bara älska Gud och hans under som han kan uträtta även om de bara känns som att det är en liten sak att fråga Gud om.

Men än var det inte slut, Gud är ingen snål Gud, ber man om något så får man inte bara det man ber om utan också mer, han ger mer än vad man behöver. När vi kom fram i Malmö på morgonen, väntade vi oss att vi skulle få vänta där i 1-2 dagar, för alla tåg var fullbokade två dagar frammåt. När klev ut ur tåget såg vi ett tåg som stod mitt emot oss och det skulle åka till Stockholm om 10 minuter, jag frågade då tågtinsten om det var fullbokat och fick ett rakst Ja till svars. Fem minuter senare frågade jag igen om vi åtminstånde kunde få stå, och han sa: Hoppa in då!

Så vi hoppade in och var glada att vi fått ett tåg, Gud ger oss i överflöd tänkte vi.  Men nej då, inte är det nog med det såklart fanns det en egen kupé i första klass som var obokad som jag och Maria fick sitta i. Vi hade 8 stolar att dela på i ett 2 dagar frammåt fullsatt tåg!

Gud är verkligen god och inte tråkig snåljåp!

Mvh David

Hej, nu var det ruskigt länge sedan jag skrev på den här bloggen vilket inte är så kul för er som vill läsa det jag har att säga. Men jag är lite lat, och har precis tagit studenten så sista tiden har varit stressig och flummig.

(Har ni märkt att jag alltid lyckas skriva inlägg väldigt sent på dygnet)

Jag tänkte skriva lite om hur generös Gud är. Det är nämligen så att jag och en väninna ska ut och tågluffa i sommar eller rättare sagt på måndag. Vi har planerat det här i kanske en månad och bett att allt ska gå bra och lösa sig. Jag brukar inte oroa mig längre för att min ekonomi ska lösa sig, men det gör man förstårs ändå. Jag och väninnan hade räknat ut att vi skulle behöva ca 11.000 var så att vi skulle klara oss i tre veckor runt om Europa. När det var ca 7 dagar kvar tills vi skulle åka så hade jag lyckats fixa så att mamma kunde låna mig 3000.... ja och sen hade jag faktiskt 1000 spänn själv. 4000 på tre veckor skulle innebära att jag skulle ha 180 kr per dag att leva på. Vilket skulle innebära att 120 :- skulle gå till Hostelhyra, som i sin tur skulle innebära att jag skulle ha 60:- över att köpa lite mat och kanske unna mig något roligt :)

Sämst läge faktiskt. Eller uselt planerat av mig, jag har inget sommarjobb heller så jag kunde inte låna pengar av någon annan förutom min mamma för jag kan inte betala tillbaks pengarna. Men tur för mig att Gud är en god Gud som hjälper en med allt så länge man har hopp och tro. På studenten får jag i skolan 1000:- i ett stipendium som jag blev tilldelat. På min studentmottagning fick jag ytterligare 8000:- !!

Så 9000:- är nu en väldigt mycket bättre utgångspunkt för mig. Nu återstår det att se hur hela resan går. Jag ska försöka att komma åt datorer så att jag kan skriva resansgång på den här bloggen.

 Jag vill tacka Gud för att han aldrig sviker en, och överrumplar en med det man behöver så länge man har tillit och visar kärlek.

Ställ frågor!

Jag behöver era frågeställningar så att jag blir lite mera motiverad till att skriva. Om ni frågar så kan jag skriva inlägg mycket oftare.

Mvh David, Student.

Hej jag måste berätta om en händelse som räddade mig från att behöva betala 1500:-

Det började med att jag för ganska precis ett år sedan lånade två gigantiska julbelysningar från mamma för att ha med de på dåvarande estet treornas avslutningsfest som vår klass anordnade. Det blev en trevlig fest och på slutet av kvällen tog alla hem sina saker som alla bärt med sig till skolan. Jag hade haft med mig ganska många saker och fick skjuts hem av en kompis. Jag packade ut allt i huset och sen var det inget mer med det. Ett halvår senare, frågade mamma vart hennes belysning tagit vägen. Jag berättade att jag haft de förut och att jag skulle leta fram den. Jag hittade allt förutom de två super stora belysningarna... lite frustrerande var det när jag ändå visste att jag lagt upp de på vinden, och särskillt svårt är det inte att se de. Det närmade sig julafton och mamma ville hemsk gärna dekorera med belysningen. Jag sa att jag höll på att leta, och jag hade kollat med vänner om det hade råkat fått mig sig den eller om jag glömt den på andra platser. Men jag hittade den ingenstans. Mamma började ge mig i deadline, om jag inte hittade belysningen ville hon ha pengar för den var ganska dyr. Jag gillade inte detta beslut och började leta förbryllat. Juletid var över och ingen belysning hade jag hittat. Igår sa mamma att hon var trött på att tjata och sa att hon skulle dra 1500:- av mina pengar på mitt konto.... Skit...

Idag har vi städat på skolan p.g.a att Romeo + Juliet är över och jag var en av de sista som var kvar för att städa. En lärarrinna visade vad mycket pant det fanns sedan allt fika vi sålt under föreställningarna. Hon sa att det fanns fler burkar i ett litet föråd på skolan, jag gick dig och vad händer då? Jag ser mammas julgrasbelysning ligga fint ihopvikt där!?

Förstår ni hur sjukt glad man blir i den situationen. Nu är jag lite rikare igen iaf, tack Gode Gud för det:)

Jag har bett för att få hitta den där belysningen, och det slår mig igen. Allt kommer inte på en gång men om man inte tappar hoppet så får man hjälp. Man måste bara hålla ut, den dagen då det verkligen krisar då får man hjälp. Man behöver inte orao sig för det som ska komma. Har man bara tro och hopp så löser sig allt!

P.U.S.H

prey until something happens

Mvh David, Ny-generation, Hedengymnasiet.

God morgon, jag vill att alla som tror på Gud och inte tror på Gud ber en bön för människorna i Burma. Det är den värsta naturkatastrofen som skett i Asien sedan 1991. En milijon människor är hemlösa och många vänder sig till kyrkorna som finns där nere. Ett stort räddningsarbete är igång. VI kan också hjälpa till genom bön, och be för alla människor där borta.

Mvh David

Hej kära läsare, jag har precis kommit hem från en fantastiskt dag i Stockholm tillsammans med bl.a Julia och Rebecka. Vi varpå en Manifestation där vi tillbringade tiden till att ära Jesus.

Men kvällens ämne ska handla om det ag var med om på hemresan då jag satt med två äldre kvinnor i 80-års åldern. De berättade om sina liv och deras upplevelser, att i 80 år levat på denna jord är ganska tappert tycker jag. Jag menar, jag kan tycka att livet kan vara drygt nu redan. Livet är ingen dans på rosor. När jag samtalade med kvinnorna så frågade de mig hur det är att vara ungdom idag, de frågade om det var tufft. Jag svarade som jag tyckte och sa att det var ruskigt jobbigt. De forstod mig, och berömde oss ungdommar som lever idag. Att vara så gammal men ändå ha förståelse för vår epok är väldigt häftigt. Oftast har jag hört tjat om att vår generation är så lat och får allt serverat på bordet, och det är nog sant, men vår generation blir även sjukt manipulerad av media.

Att lyssna till de äldre är bland de smartaste man kan göra, de har levt livet och vet hur man klarar sig igenom det.

Jag var inte så djup idag, men ville ha detta sagt.

Sedan skickar jag med ett klipp som du måste höra på.

Väldigt tänk värt.

Mvh David, Ny-generation, Hedengymnasiet. 

Ni har väl inte missat att det är ett fett möte på pinkis idag (torsdag) klockan 16.00!? Först grillning hos David, sen möte. Det blir en grym dag! :D